Långt bortom de kända rikena, där skogar sträcker sig som ett ändlöst hav av grönska, vilar en sjö vars vatten speglar himlens alla skiftningar. Skogens djupa sus är fyllt av gamla berättelser – om vandrare som försvunnit i dimmorna, om röster som ekar över vattnet, om väktare som prövar de som närmar sig dess hjärta. Här, i en värld av uråldrig magi och levande natur, samlas folk av alla slag vid sommarens höjdpunkt. Människor, alver, troll och andra väsen vandrar stigarna mot sjön, drivna av hoppet att vinna väsendets välsignelse.

I dessa skogar är gränsen mellan den fysiska världen och andevärlden tunn. Träden viskar om svunna tider, och i skuggorna lurar mystiska varelser. Ingen vet vad som händer med de som väsendet förkastar, men alla känner till berättelserna om de som aldrig återvände. Det är en plats där den modige kan finna sin väg, där den kloke kan vinna insikter och där den listige kan överlista ödet. Skogen minns, sjön vakar och väktarna prövar – allt i en evig cykel av balans och förändring.

Kulturer

Runt sjön och i de djupa skogarna lever många olika folk, var och en med sina traditioner och seder. Människorna som bebor byarna i utkanten av skogen lever enkelt, med en stark tro på skogens väsen och dess väktare. De firar årets högtider med sång och dans, offrar gåvor vid heliga träd och lyssnar noga till de gamla sagorna som berättas vid eldstaden. Alverna, både skogs- och mörkeralver, har sin egen syn på världen och betraktar sjön som en plats där gränsen mellan världarna är som tunnast. Troll och illvättar lever djupare in i skogen, gömda i dimmiga gläntor och grottor, där de värnar sina uråldriga kunskaper och egna mystiska riter.

Mystiska platser

Skogen är fylld av platser där verkligheten tycks böjas och förändras. Dimslätten, där luften alltid är tjock av vit dimma, sägs vara en plats där förlorade själar vandrar. Ekkungen, en uråldrig ek med rötter som sträcker sig djupare än någon kan föreställa sig, är en samlingsplats för de som söker skogens råd. De Svarta Källorna, en plats där vattnet speglar mer än bara din yttre gestalt, sägs avslöja sanningar om din själ. Men mest av allt är det sjön själv, en plats där tiden tycks stanna och där den som lyssnar noga kan höra röster från en svunnen tid.

Berättelser

Det berättas att ingen som närmat sig sjön med ont uppsåt har lämnat den helskinnad. En gång kom en främling klädd i mörka kläder för att utmana sjöns väsen. Han skrattade åt de gamla sagorna och kastade stenar i vattnet, men när natten föll, hördes ett skrik genom skogen. När gryningen kom var han försvunnen, och på den plats där han stått fanns bara en ensam sten med en spricka genom mitten. De äldre i byn säger att sjön tar vad den vill ha, och att den som visar respekt får respekt tillbaka.